Teorin om en effektiv marknad innebär att priserna på marknaden speglar all den information som finns tillgänglig, för tillfället, för alla. Det innebär att denna information ska finnas tillgänglig för alla och att priserna direkt ska förändras på grund av att marknadens aktörer är rationella.
Är den globala aktiemarknaden effektiv och om den vore det, skulle det då finnas en möjlighet att utnyttja felprissättningar på enskilda aktier? Personligen så tycker jag inte att man kan kalla aktiemarknaden effektiv, hade det varit möjligt med insiderhandel på en effektiv marknad, och hade det funnits någon fördel med att vara insider? Egentligen inte, då alla marknadens aktörer har möjlighet att mottaga samma typ av information vid samma tid. Aktörerna på aktiemarknaden kan knappast kallas rationella heller, det är nästan legitimt att man ser en kortsiktig överreaktion vid t ex statistik från USA, försämrade försäljningssiffror eller pressinformation om avtal avseende nya försäljningsmarknader.
Dessutom, om marknaden hade varit effektiv och aktörerna fullt rationella, hur skulle man rimligtvis kunna förklara att en viss typ av investerare tenderar att prestera bättre än jämförbart index över lång tid? Warren Buffett har en gång använt ett utmärkt exempel för att ge sin syn på detta(Observera att det är fullt möjligt att Buffett lånat detta exempel från någon annan).
Om 100 000 amerikaner var utsedda till att varje morgon singla slant med $1 som insats och med den enkla regeln att får du krona så går du vidare och får singla slant även nästa morgon, samt att du vinner din del av summan som förlorarna har satsat. Dagen efter blir insatsen således $2 etc etc. När tretton dagar har gått så kommer uppskattningsvis 12 personer att ha lyckats få krona vid varje kast. Dessa 12 personer kommer på tolv dagar ha förvandlat sin insats $1 till $8 333, och förmodligen hävda att de har en speciell teknik eller egenskap som gör dem till bättre slantsinglare än de som åkt ur tävlingen. Resultatet blir sannolikt detsamma oavsett om det är människor eller orangutanger som singlar slant varje morgon i tretton dagar - 12 stycken kommer ha lyckats få krona varje morgon, tretton dagar i streck. Som alla vet så är chansen för krona 50/50 per försök, och man kan således hävda att det enbart ligger tur bakom vilka vinnarna är i denna tävling. Men, och nu börjar jag en mening med ett men, hur förklarar man situationen om alla orangutangerna kommer från samma zoo? Eller om åtta av tio av de mest framgångsrika investerarna på aktiemarknaden någonsin antingen har haft Benjamnin Graham som lärare på Columbia Business School eller att de arbetat för honom?
Det är nämligen så, 80% av världens mest framgångsrika har haft en nära relation och kontakt med fadern till Value Investing, Benjamin Graham, och jag tycker det talar för sig självt. Visst kan man tänka att marknaden för investeringar förändras snabbt och att Grahams främsta böcker skrevs för 50 år sedan - Kan de verkligen hjälpa mig att bli en bättre investerare under 2000-talet? Jag är övertygad om att för att ha en chans att se sina investeringar avkasta bättre än index så måste man använda sig av risk management samt att noggrant analysera bolagen och den potential i förhållande till risk som man anser investeringen innebär. Därmed inte sagt att man behöver läsa Graham, jag tror att man kan klara sig lång på Brownes "The little book on value investing" eller Collins "Good to great", men att ha ett medvetet förhållande till risk och att försöka hitta aktier med en säkerhetsmarginal förbättrar möjligheterna till god avkastning.
Det gäller att vara den rationella aktören på en irrationell marknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar